Sociala tankar
| (Detta skrevs i morse!) Jaha, så satt man då här igen, då... Måndag, den tristaste dagen på veckan, men har HELA jobbeveckan framför sig. Visst, jag trivs på mitt jobb, har ett bra jobb, men det är ändå någon annan som bestämmer över mig alldeles för många timmar i veckan... Har lite svårt för sånt där, att någon annan ska bestämma över mig och min tid. Fast under veckan som var, när jag hade höstlov, tog jag inte särskilt många bra beslut, och förvaltade inte min tid på ett effektivt och bra sätt... den liksom bara försvann, så lite är jag nog i behov av någon som gör att jag får tummarna ur, och kommer till skott. Det blir gärna att man tillbringar en och annan timme framför datorn. Det är ju där det sociala livet är, på en fyrkantig skärm... Undrar hur många av oss som har det så? Att man har ett betydligt större nätverk av vänner och socialt liv via nätet, än man har i fysiska personer IRL? Tanken känns lite skrämmande... Är det för att man bor på för litet ställe, att det helt enkelt inte finns verkliga personer som stämmer in och som vill vara mina vänner? Är jag så konstig? Ovanlig? Orginell? Byfånen som de flesta känner till, men håller sig på tryggt avstånd från? Jag har några få vänner som jag umgås med, väldigt få, typ 1, 2, men är bekant med många, men ingen av dessa bekantingar, vill vara mina vänner. Eller är det så att jag inte släpper in dem, rädd att inte duga? Att de är så mycket bättre än mig? Vem är bättre och vem är sämre? Vad mäts det i? Är byfånen sämre än någon annan? Är andra bättre än byfånen? Är det då lättare att hitta själsfränder via nätet? För det är ju personer man aldrig skulle lyckats hitta i IRL, någonsin, för de finns på platser man aldrig rört sig omkring. Dessa okända människor på platser långt borta, har ju inga "färdigtryckta" åsikter om en... Eller är det så, att man sitter skyddad och trygg bakom skärmen, och i och med det kan öppna sig på ett annat vis, än man gör för nya människor IRL, och på det viset skaffar sig själsfränder? Man är ju trots allt väldigt anonym via nätet. Man släpper ut den information man vill. IRL blir allt synligt på ett annat vis. IRL är man ju även betraktad med ett antal "sanningar" som uppstått genom åren, från barnsben och framåt i livet, och som gör att man tar avstånd, eller inte närmar sig, eller inte blir insläppt, eller inte släpper in... Att vi bygger murar om oss själva och kring andra, byggda av fördomar, okunskap och "sanningar"? Det är därför som nätet är "bättre", alla möts på lika villkor, utan dessa fördomar och rykten, som människor på orten har skapat. Nähä, dags att vakna och komma ut i verkligheten igen, klockan tickar på... Ha en bra dag, så "hörs" vi med största sannolikhet i kväll, igen! Ni som har halkiga vägar, kör försiktigt! Var rädda om varandra! Kram |
Kommentarer
Postat av: kats
så trist det låter när du skriver... tok heller inte tror jag att det beror på att de inte vill umgås... man har inte tid helt enkelt... jag går till mig själv... J ag umgås nästan aldrig med någon... hinner ibland träna med någon men ytterst sällan.... man har så fullt upp med jobb, barn, fritid och hem... så inte har det med dig å göra vännen...
här kommer en kram
Postat av: Anne-Marie
Ja, det låter trist, men det är så det känns ibland, och det är en jobbig känsla. Att inte duga. Känslan av att vara så dum och trög och korkad, därtill ful, att man inte är värd att umgås med. Tack för besöket! Blev glad! /a
Trackback
