Slottets lilla värld

Jaha, så var man då tillbaka i lägenheten igen då... Både skönt och tråkigt. Den är ju trots allt mitt hem, men det är ju så skönt och avslappnande att var i föräldrarnas hus.

Det blir lite som en ersättning för stugan jag hade tillsammans med förra sambon. Vi hade den ett år, innan jag valde att flytta från honom. Min andel av skulden/stugan tog hans dotter med sambo över.

Den stugan var mitt andningshål i livet. Åh vad jag älskade att vara där!

Jag tillbringade tre veckor i sträck där i stugan förra sommaren, ingen el, inget indraget vatten, man fick hämta med hink i brunnen, utedass. Vedspis att laga mat på och värma disk- och tvättvatten (finns gasol också, men härligare med vedspisen). Den ligger utanför Sveg i Härjedalen. Alldeles tyst. Bara fåglarna hördes. Och vindens sus i träden. Stillheten. Precis som i föräldrarnas hus. Stugan låg även den vid en sjö, så även där fanns det där speciella ljudet som egentligen inte hörs, men ändå finns där. Kan inte förklara, måste upplevas.

Ni får njuta av en kvällsbild från igår, eller i natt, tagen från bryggan (kl 23:07:54 stod det i informationsraden).

Efter denna lilla kvällsvandring med kamera och hund (som inte fick bada vid denna tidpunkt), gick jag tillbaka upp till huset, stod på gräsmattan en stund och tittade ut över sjön. Njöt av stillheten. Så länge den nu varade...
Då kommer det en festprisse (stockholmare, tillhörande någon av fritidshusen längre bort) kutandes, pratar (högt, skriker nästan) med några som är på väg ut i en båt en bit bort från vår brygga, han har gått ut på den. Sen hoppar han i vattnet och badar! Högljutt! När han badat klart, kommer han springandes, upp på tomten! När jag frågar vart han är på väg, tittar han upp (har inte sett mig på hela tiden) nästan skrämt, och förvånat, ungefär som "var har jag hamnat?" Ja, han skulle ut på vägen, men har nog gått lite fel...

Så snackar vi lite om hur skönt det är med ett kvällsdopp, bla bla bla, endast iklädd kallingar och en handduk. Efter några minuter fryser han så han skakar, så då visar jag på var vägen är, så att han hittade tillbaka till sina fränder.

Kan tillägga att han såg MYCKET bra ut, men jag lär aldrig se/träffa honom igen! Men jag fick en kall och blöt kram innan han drog, i alla fall!

Sen tog jag en flaska schampo med mig och knallade ner till rätta badplatsen (sandbotten där, vid vår brygga är det mer sankigt), och tog ett nattdopp själv! Hade ju varit ute och sprungt ett par timmar tidigare, och inte duschat, så det var på sin plats. Jätteskönt!! 13 grader i luften, 24 grader i vattnet. Man hacka tänder när man gick tillbaka.

Barnen och hunden, ja, de var nere och badade mest hela eftermiddagen. Växelvis vid vår brygga och badplatsen. Efter kvällsmaten, gick även jag ner till badplatsen och tog mig ett dopp. Simmade fram och tillbaka några gånger, och lekte med barnen.

Tittade på Allsången och efter det tog jag min lilla löprunda. Inte så lång, men jag la in lite div övningar som jag läst att man kan göra... Höga knälyft, bakåtsparkar, sidsprång och baklängeslöpning. Fartlek mellan elstolparna. Ökar takten vid stolpe 1, ökar lite till vid stolpe 2 och rusar max sista 10 m till stolpe 3. Vila med lugn jogg lika "långt" och på't igen. Det var jobbigt men roligt att kuta sådär, måste jag göra lite oftare från nu.

Solade igår rätt så mycket, satte upp tältet och bädda med vad jag hittade.

Väl ute i tältet på kvällen, så började de tveka lite, men jag uppmuntrade dem, hämtade deras långärmströjor och byxor, som de kunde dra på om det skulle bli kallt fram på småtimmarna. Talade om att om de behövde kissa, gick det bra att göra det på gräsmattan, för det finns ingen som kan se er ändå! Puss och gonatt och sov gott!

Lämnade lampan på glasverandan på och en fönsterlampa i köket, ifall någon skulle komma in ändå, så de/den skulle se utan att behöva snubbla in! Men det gick bra, det var bara Teo som väckte mig när jag äntligen somnat, vid 6-tiden på morgon, för då skulle han ut och spy! In igen och försöka somna om. Dvalade ett tag, sen kom sonen in, kring halv åtta ungefär. Det hade varit lite kallt, så han hade dragit på sig tröjan, och han hade varit ute och pinkat en gång, men för övrigt hade han sovit jättebra! Så hade även dottern gjort, sovit gott. Hon hade inte vaknat någon gång. Och jag lyckades med konststycket att få ner hela tältet och alla dess delar tillbaka i den lilla väskan, OCH stänga den! Inte helt lätt, men det gick!

Jag svor en liten ramsa när vi kom tillbaka! Varför i hela fridens dagar jag inte grävt upp potatis och tagit med hem???? De mogna tomater som fanns, tog vi hem, och har nästan ätit upp, finns en kvar, och några salladsblad, men ingen potatis!! Det var väl dumt?!

Men det gjorde inte så mycket, för vi åt världens godaste pastakasslergratäng!

1. Koka pasta.
   
2. Under tiden tar man en bit överbliven kassler från kylen, skivar och skär i småbitar och tappar ner i en lagom stor ugnsform, tar en bit överbliven purjo från kylen som också behöver ätas upp innan den blir dålig, skivar grovt och delar i halvor och strör över kasslern. Så tar man tomater från mammas växthus och gör lika med den. In i ugnen, ca 200-225 grader en stund, så kasslern svettas och "fettar av sig" och ger smak åt purjo och tomat.
   
3. Gör en ostsås. Mjölk och mjöl till lagom "tjocka", i med valfri ost (jag blandade parmesan och gouda nu), och så fick jag för mig att man brukar ha i ägg (eller bara ägggula?), så då hade jag i ett sånt också. Salt och vitpeppar efter behag.
   
4. Slå vattnet av pastan som nu är klar, kasslerblandingen har gottat sig en stund och tas ur ugnen. Töm pastan över kasslerblandningen och rör om lite, häll såsen över, lägg på några ostskivor och in i ugnen igen, ca 30 min tog det innan det blev fin färg, 200-225 grader.
   
   Mums så gott det blev! Tyckte till och med sonen, sen han petat bort purjo och tomat... Detta lär jag göra fler gånger!

Ha en bra kväll och natt nu! Så hörs vi!

Kram från mig!