En alldeles vanlig dag - lik alla andra
| En sån här typisk dag lika alla andra dagar, finns liksom inget att skriva om. Ändå VILL jag skriva, men om vad?? Skrivklåda!! Inte har jag någon aktuell bild heller... Klockan ringer 05.30, kliver upp, går ut med hunden, kommer in och äter frukost, gör mig i ordning för jobbet, cyklar dit, cyklar hem på lunch, går ut med hunden, äter, cyklar tillbaka, cyklar hem, gör mat, äter, diskar, går ut med hunden en längre runda (minst 30 min i raskt tempo, helst 1 timme), kommer hem, nattar barn (ca 20.30) och slöglor på TV samtidigt som man sitter vid datorn och kollar runt lite, går och lägger sig och läser (snart) för att slutligen släcka lampan och försöka sova. Och så börjar vi om från början igen, nästa dag den andre lik... Har provat att ha klockan på 05.30 några dagar nu, men det blir lite för kort om tid, så jag får nog återgå till att kliva upp 05.00, om jag ska hinna utan att ramla in genom dörren med andan i halsen på slaget strax efter 07.30, då jag skulle varit på plats... Men det ÄR ju så himelens tidigt, mitt i natten, rakt. Ska man orka med det, måste man ju lägga sig vid 21-tiden, vilket är passerat för en timme sen. Man måste väl få åtminstone EN timme om dagen alldeles för sig själv, utan måsten? Utan krav eller att ge andra uppmärksamhet. Eller? Vanligtvis brukar jag gå på styrkestep på måndagkvällar och på jobbgympan tisdagkvällar, men har hoppat det några veckor nu, pga en envis höstförkylning. Nu har jag kommit av mig lite i de rutinerna, hur ska jag hinna med det sen igen när jag blir frisk? Hur hann jag innan??? Hunden får kortare kvällspromenad, så är det ju bara, och barnen får klara sig med rester (i bästa fall!) eller gröt (havre- eller manna-). Jag tar en eller ett par knäcke på stående medan jag kokar manna innan jag går ut med Teo, för att så snart jag kommer in byta till gympakläder och gå på det. Tisdag är det gympa direkt efter jobbet, så då är det sen hemkomst och lika med maten, snabbast enkla möjliga, helst EFTER jag varit ute med Teo. Disken blir kvar till onsdag, både måndags- och tisdagsdisken. Är dessa gympor värd det?? Både ja och nej. Kroppen behöver det för att inte få ont i ryggen och för att klara nacke/axlar bättre, men stressmässigt behöver jag det inte! Balansgång! Teo tycker det är bättre att jag BARA går med honom... Var till doktorn i går måndag, och fick nån tablett (Doxyferm 100 mg, ett antibiotikum som förhindrar bakteriers tillväxt, och används vid behandling av lunginflammation, akut försämring av kronisk luftrörskatarr och lite annat. Även vid akut bihåleinflammation, står det att läsa i bipacksedeln) som jag ska äta i 9 dagar. Jag borde ha blivit kvitt eländet till dess, annars skulle jag höra av mig och få en omgång till. Halsprov och snabbsänka var utan anmärkning, men då jag är snuvig, hostig, har halsont och försämrad ork i allmänhet, och varit i snart fyra veckor, så tyckte doktorn att jag var ju inte frisk heller, så jag skulle få lite hjälp på traven! Hoppas att det hjälper nu då! Tur det är onsdag i morgon, bara tre dagar kvar av jobbeveckan. Sen blir det lite andrum igen, sova lite på morgonen. Det är nog det som är jobbigast, de tidiga morgnarna, fixar inte det. Jag är en kvällsmänniska. Idag satt jag kvar 45 min på jobbet, det blev helt plötsligt mycket att göra, och tänk vad de minutrarna gick fort, och tänk vad det är skönt att sitta där på kvällen. Skulle lätt kunna tänka mig att jobba 18-24, om jag bara hade mig själv att tänka på. Lätt! Jag är ju uppe till dess iallafall. Då skulle jag få sova på morgonen till 08-09, ut i lugn och ro med hunden i DAGSLJUS och göra från sig hemsysslor och andra ärenden, så är det bara jobbet kvar sen. Nu börjar man ju med jobbet, och så blir det inget av hemsysslorna på kvällen, för det orkar man inte, hinner inte, för när man är klar med mat- och hundbestyr, är det liksom läggdags. Varva ner en stund först, vilket blir framför datorn/TV'n (som är avknäppt nu), om nu det är att varva ner? Man bedriver det mesta av det sociala livet framför datorn, så mycket kan jag ju säga! Mejl, msn och bloggar. Telefon då? Nej, har i hela mitt liv haft som regel att inte ringa till folk efter kl 21, då jag anser att efter den tiden, är det familjen som gäller, då ska man inte som utomstående "tränga sig på", liksom. Det är en oskriven lag jag fått med mig från barndomen, och jag tycker nog att den är rätt bra för det mesta. Fast det är ju nu man kan prata med folk, ostört och lugnt. När man ska lägga sig. Vilket jag ska försöka alldeles strax. Nu faktiskt, när jag har stökat färdigt med texten, som får duga nu. Lite hoppigt blev det, men det får vara så idag. |
Låter som en helt vanlig vardag när man har barn. Men som sagt ungar växer, den 21 dec vänder ljuset sakteliga åter, HÅLL UT!
En helt vanlig dag... En månad kvar, så blir det ljusare!! Lite snö så blir det ljusare! Lite juleljus så blir det ljusare!
Ibland önskar man det fanns ett "turbo-växupp-piller" att stoppa i dem, men ibland vill man ha ett "broms-piller" också, för det går fort ändå! Man hinner inte med, man är så lite med dem, och när man är med dem (barnen alltså) så är man trött och grinig. Vilken barndom de stackringarna får... :-/
That´s life....ibland orkar man inte göra nåt...
Men jag ringer gärna och "surrar" efter 21.00 med
nån lika kvällspigg som jag.... Kompis M och jag tvingade oss att säga go,natt strax efter 00.00 förra veckan, då hade vi pratat i 1 timme och 48 miuter, haha....Och vi hade nog kunnat prata lite till..men såg att tiden runnit iväg....Så OM du är pratsugen efter 21.00..du törs ringa mig! Ser jag nåt spännande program så säger jag till, haha...Vi höres!! /E
Du är mitt i livet nu. Så där är det för de flesta, man hinner ingenting förutom sina barn och vissa måsten grejer. Man vill göra så mycket men det finns inte tid och vissa dagar inte ork. Något som jag börjar lära mig det är att när jag inte orkar...DÅ får jag heller inte dåligt samvete... utan accepterar att det är så och försöker njuta av lugnet... för det blir ju lugnt om jag inte orkar göra något;-)
Tack snälla!
