Slottets lilla värld

Bilden;
15 mars 2004, Teo är 5½ vecka.
Jag och dottern var ner till Hölö och tittade på valparna, och uppfödaren hade valt ut denna åt oss, efter att vi pratat en del i tfn, och hon fått en bild av mig, och parat ihop med en av valparna som hon tyckte skulle passa. Bra val!

- - - - - - - - - - - - - - -

Teo, min hund, blir 6 år i januari.
Jag köpte honom som väldigt söt liten telning våren 2004, hämtade honom i mars från Hölö söder om Stockholm.

Det blev ju sista april tämligen snart efter det, och eftersom jag tidigare haft skotträdda hundar, så tänkte jag att den här lilla gofisen ska INTE behöva bli det.

Vi var ut många gånger på gräsmattan den dagen, som alla andra dagar, och pinkade, valpar behöver ut OFTA innan de blivit rumsrena... Vi lekte och hade lite inkallningsövningar, precis som vanligt, alltså. Det hade dessutom kommit dit en tom pet-plaska, liten, som var skitkul för lilla valpen att leka med. Han kunde greppa om den och bära den, slänga den i luften, ja, leka! Jättekul!

Det var ju snorungar även där, som var ute och smällde i tid och otid, och eftersom han lekte och hade kul, och jag inte brydde mig, så gick allt galant! Han överlevde denna sista april utan att bli skotträdd.

Det blev nyår, samma sak då, inga problem med smällandet. Och det blev ännu ett sista april, no problem! Gick hur bra som helst. Det fanns dessutom en jaktskjutbana i närheten, där det framförallt på hösten sköts flitigt. Inga problem. Han brydde sig inte det minsta, och glad var jag för det, för det ÄR inget kul alls med skotträdda jyckar...

Så separerade jag och barnens far. Jag, hund och barn flyttade till en lägenhet i bynn, jag träffade ny man ganska snart. Den här nya mannen skulle vara med och spela brännboll i den traditionella brännbollsyran i Bollnäs, så jag, hund och barn åkte dit för att kolla folkfesten. Mitt första besök på brännbollsyran.

Vi kollade på en match, den tog slut och så skulle två andra lag in på den banan.

Då hände något! Jag skvatt (=blir plötsligt jätterädd på vårt tungomål!) och hoppade högt och skrek rakt ut! Höll på att dö, kändes det som! Även de som stod med oss reagerade lika, skvatt, skrek, hoppade... Bultande hjärtan, hög puls, flämtande andning... Skräck, ilska, "Fan ta dem!! Idioter!!"

Det som hände var att supportrarna till ena laget som skulle in och spela drog iväg en raket, som fräser, tjuter och smäller, rakt över skallarna på oss där vi stod. Alla blev ju lika överraskade och rädda, skvatt! Detta påverkade även hunden, som efter denna händelse är absolut DÖRÄDD för smällare!

Hade inte jag, framförallt jag, men även de som stod runt omkring, reagerat så starkt, så hade inte heller Teo blivit skotträdd. Kedjereaktion. Jag skvatt, och därmed indikerade jag stor FARA för honom, och då blev han också rädd.

Det blev även farligt med större folksamlingar efter detta. Det var ju otroligt mycket folk, mycket väsen, folk hade jättekul, en del fylla, och det följde med i bilden FARLIGT för honom där. Så, förutom att bli skotträdd, blir han även olycklig i stora folksamlingar och oväsen i allmänhet.

Hur vi än försöker "träna bort" det, så har vi inte lyckats än, snarare att det får motsatt effekt. Har gett upp nu, och försöker istället undvika folksamlingar och oväsen med Teo, då får han helt enkelt vara hemma, ellet sitta i bilen, i stället. Han mår bättre då.

Uppe vid Kygeln, där vi brukar gå och springa sommartid, finns en skjutbana. Han påverkas där också, men inte alls lika mycket. Jag kan ha honom lös där, utan att han flyr i panik. Törs inte släppa honom nu, i nyårstider, hur som helst, för han kan alltså fly i vild panik, med risk att bli påkörd eller orsaka trafikolycka. I skogen törs jag, men inte överallt där heller, beror på hur långt ut i skogen vi är...
...eller snarare hur långt bort från smällare vi är!