Slottets lilla värld

Så var man då inne i vardagssnurren igen... En dag och man tycker det känns som man jobbat flera veckor! Efter 18 dagars ledigt, var man lite ringrostig. Tog ett tag innan man hittade upp alla tappade trådar och fått ordning på dem...

När jag stod och sorterade in gjorda ordrar, så ringde dottern...
"Får jag baka Hallongrottor?"
"Ja, har du kollat att allt finns hemma?"
"Ja, det gör det!"
"Baka då, men ta reda på efter dig! Och bränn dig inte!"
Så när man kom hem på lunch, fanns det nygjorda kakor! Goda kakor. Var ju tvungen att provsmaka, en före och en efter maten...

Värmde överbliven laxbit med spenat och slog ägg på, rörde runt. Gott! En variant av snabba favvolunchen! Ännu en variant! Blir som äggröra.

Efter dagens slut, hem och diska för att få plats att stöka till igen...
Kokade pasta och testade tonfisksåsen på ungarna. Det gick i! Det sa bara slurp så hade dottern ätit upp och öst på mer, blurp så var även det slut!
Något trögare med sonen, men det gick i. Även han hämtade mer, men bara pasta.
Det blev en variant även här! Hade ingen purjo, och hade ingen lust att springa och handla, men hade vitkål hemma... Strimlad vitkål funkar jättebra i tonfisksåsen om purjon är slut! Snudd på att det var bättre!

Bytte om och tog en tur med jycken. Han frös om fötterna. Är något helt annat att ta en koppelpromenad efter vägen än att springa fritt i skoterspåren. Ändå stegade jag på så gott jag kunde, så raskt jag kunde, påbyltad så det räcker i den drygt 15-gradiga kylan. Storkängorna på. Tunga och klumpiga, men ack så sköna! Tog turen upp på borgen, det är uppför, uppför, uppför och uppför, sen nerför... Jag var svettig och hunden skuttade på tre ben emellanåt!

När man går den rundan, inser man att man har långt kvar innan man kan påstå att man har bra kondis... Kommer att kännas i framlåren i morgon, skulle jag tro. Dessutom cyklar jag ju till jobbet, och det har jag inte gjort nu på tre veckor... Åkte bil de sista två arbetsdagarna på grund av val av kjol (!) och att jag skulle ha den icke fungerande datoreländet med då. Så även det var tungt åt låren idag... Men det är bara att bita ihop och kämpa på. Kan ju inte cykla "fint", det ska ju vara max vad som går. Tur det bara är 1,3 km! Men det räcker i närmare 15 grader minus... Skinnlurvan på skallen!

Nu är klockan 22 och jag borde spar, logga ut, släcka ner och krypa till kojs. Men jag har ingen lust just nu, så jag fortsätter ett tag till. Har ju några bloggar att läsa, kanske ett mejl att skriva...

Ha en bra fortsättning på kvällen!

Favoritkängorna, de tunga och klumpiga, men ack så sköna!