Go'morron onsdag!
Idag ska jag luncha ute med två jobbarkompisar! Vi ska på pingstis och käka kasslergryta. Krösamora har lovat gå ut med doggen. Hon och en kompis. Han får vara inne ett par timmar längre, men jag tror inte att han har någon större koll på tiden, faktiskt!
Hoppas verkligen att de GÅR en runda med honom också, och inte bara ut och lyfta på benet ett par gånger och så in igen. Om det tar promenaden, då får jag även lite mer fritid i kväll, så då kan det ju hända att jag får bort den rena torra tvätten som hänger på ställningen i vardagsrummet.
Bytte ju arbetstid i dec, från 7.30-16.30 till 8.00-17.00. Syftet var att det var så grymt tidiga morgnar. Vet inte om det blev så mycket bättre att börja den där ynka halvtimmen senare. Får sova en halvtimme längre, men det är ju som en pink i havet, gör varken till eller från. Att kliva upp 5.00 eller 5.30 har faktiskt ingen som helst betydelse - det är lika mycket natt vilket som! Lika segt. Lika trögt. Lika trött. USCH för morgnar!
Känner mig fast i ett samhällets nät. Kommer inte loss. Har varken mentala eller ekonomiska resurser för att ta mig ur, kunna åstadkomma något som passar för mig och familjen. Rådande förhållanden SUGER kraft och livslust ur en, som man vrider vattnet ur en trasa, det bara försvinner ur en.
Man skulle, förutom sommmarsemestern, även ha tre veckor ledigt över jul/nyår, en till två veckor ledigt i mars-april och en till två veckor ledigt på hösten, oktober-november. Så man hinner ikapp med livet.
Alternativt kortare arbetsdagar. Och den längre julledigheten. Naturligtvis utan att det märks i lönekuvertet att det saknas något! Den kortare arbetsdagen gör ju att man ev skulle hinna deltaga på någon slags träning, vilket gör att man piggnar på lite av det också. Som det är nu bryts man bara ner.
Nu är mackorna slut och teet urdrucket, så då är det bara att klicka på spara och krypa in i duschen. Ännu en arbetsdag väntar. Hoppas verkligen att den inte blir lika dryg som gårdagen - snacka om att vara i koma...
Efter lunch blir det nerförbacke! Full fart mot helgen, som en annan bloggare brukar skriva!
Hoppas verkligen att de GÅR en runda med honom också, och inte bara ut och lyfta på benet ett par gånger och så in igen. Om det tar promenaden, då får jag även lite mer fritid i kväll, så då kan det ju hända att jag får bort den rena torra tvätten som hänger på ställningen i vardagsrummet.
Bytte ju arbetstid i dec, från 7.30-16.30 till 8.00-17.00. Syftet var att det var så grymt tidiga morgnar. Vet inte om det blev så mycket bättre att börja den där ynka halvtimmen senare. Får sova en halvtimme längre, men det är ju som en pink i havet, gör varken till eller från. Att kliva upp 5.00 eller 5.30 har faktiskt ingen som helst betydelse - det är lika mycket natt vilket som! Lika segt. Lika trögt. Lika trött. USCH för morgnar!
Känner mig fast i ett samhällets nät. Kommer inte loss. Har varken mentala eller ekonomiska resurser för att ta mig ur, kunna åstadkomma något som passar för mig och familjen. Rådande förhållanden SUGER kraft och livslust ur en, som man vrider vattnet ur en trasa, det bara försvinner ur en.
Man skulle, förutom sommmarsemestern, även ha tre veckor ledigt över jul/nyår, en till två veckor ledigt i mars-april och en till två veckor ledigt på hösten, oktober-november. Så man hinner ikapp med livet.
Alternativt kortare arbetsdagar. Och den längre julledigheten. Naturligtvis utan att det märks i lönekuvertet att det saknas något! Den kortare arbetsdagen gör ju att man ev skulle hinna deltaga på någon slags träning, vilket gör att man piggnar på lite av det också. Som det är nu bryts man bara ner.
Nu är mackorna slut och teet urdrucket, så då är det bara att klicka på spara och krypa in i duschen. Ännu en arbetsdag väntar. Hoppas verkligen att den inte blir lika dryg som gårdagen - snacka om att vara i koma...
Efter lunch blir det nerförbacke! Full fart mot helgen, som en annan bloggare brukar skriva!
Kommentarer
Trackback
