Slottets lilla värld

Mycket till trevliga roliga masar var det inte...!
Mycket till dans blev det inte heller...
Jag, kompisen och systern gick dit, lagom förväntansfulla. Betalade in oss och kollade läget. Nyss öppnat, halvtimme sen kanske?, och redan nästan fullt!? Hemma är det fullt efter 23! I bästa fall, 24 ofta. Sen slut kl 01...

OJ vad det dansades!
OJ vad jag kände mig malplacerad!
OJ vad jag kände mig totalt väck! Inte kan jag dansa sånt! Alla buggade och var superproffs! När det var lugnare och mera foxtrot-läge, var det gnussgnuss à la Dirty Dancing som gällde!
VAR hade jag hamnat?! VI hamnat?

Systern är van, hon har varit på dylika danser förr, och blev uppbjuden direkt och dansade på för fullt, både gnuss och bugg. Men VI, gick och satte oss och studerade.

Blev mäkta imponerade av alla duktiga ungdomar! Ja, alla, men framförallt av alla ungdomar. Hemma är man ju van att vara bland de yngre, här var man helt plötsligt om inte gammal, så definitivt inte yngre!

Ett gäng hade parkerat vid borden bredvid där vi satt. De hade flera ombyte av skor och kläder, blir ju varmt och svettigt, vattenflaskor, handdukar... Olika danser kräver olika skor!? De dansade bara med varandra, men som de dansade! Skulle inte bli minsta förvånad om de tävlingsdansar också. Det var flera som jag starkt misstänker tävlingsdansar i bugg, vilka shower de hade för sig! Så roligt att se, man blev ju helt sjuk att vilja kunna själv!!

Och i allafall mitt självförtroende dalade till långt under marken... Jag är feg att bjuda upp annars, men det händer, nu bara vägrade jag! Bjuder man upp, ska man ju förväntas kunna... eller?

Ja, vi tog oss en tillflykt till toan för att smälta lite intryck. Upp igen. Då blev jag uppbjuden!! Åh herre guuuud, hur skulle detta gå?!

Gissa vad som hoppade ur mun!? Kompisen höll på att skratta på sig! "Dansa försiktigt med mig!" lite ynkligt så där... "Jag kan inte sånt här". Det visade sig att han brukade lära ut. Sicken tur man har då! Han kanske såg att jag behövde lite lektioner?

Jag är ju van vid att de flesta på de ställen jag brukar gå på, är ganska fulla. Inte helt stadiga. Antingen dansar de en-en-en-en, en liten sidorörelse, sällan snurr. Eller då en-två-en-två-en-två, liten sidorörelse, sällan snurr, och alltid åt samma håll. Man lär sig utantill efter några steg, hjälper till att styra undan kollisioner, försöker hålla skutan upprätt för att inte dråsa i golvet. Ungefär så.

Det märkte denna lärande kavaljer att det brukar gå till så... hur då?? *ler*
Själv kände jag mig som ett järnspett, milt uttryckt.
Han stannade upp rätt många gånger, bara stod still och väntade tills jag slappnade av igen, så tog vi nya tag, stanna upp. Fick lite instruktioner, nya försök och så vidare. Kändes mycket konstigt att dansa så, men riktigt roligt. Gav mersmak. Vill lära mig MER.

Då måste jag ju utsätta mig för detta typ varje vecka, åtminstone varje barnfri helg... Hur ska jag våga?! Vart åker man? Kompisen sa vi ska åka till Nor i sommar. Till hösten ska jag satsa på en buggkurs!

Dansade med ett par kavaljerer till, inte fullt så avancerade, men tillräckligt. Sen kom han tillbaka, instruktören!? Undrade om jag inte blivit avskräckt? Nej, intygade jag, det är roligt om än svårt. Efter ytterligare ett tag kom han igen, och bjöd upp! Snacka om att bli förvånad, jag alltså! Trodde han var botad för livet av att dansa med järnspettet! Denna gången gick det liiiiite bättre, inte fullt lika järnspettsstel, men nästan. Övning ger färdighet... så småningom. Mycket mer träning behövs!! Ojojoj.

Nästa träningstillfälle blir på båten 21-22 maj!! Läääängtar!
Stackars karlar som ska tvingas ta åtminstone EN tur var med järnspettet!
hihihi