Fredag 15 januari - Faller
Jag som sen en månad tillbaka, lite drygt, börjat få lite grepp och kunna kravla mig upp ur detta svarta bottenlösa hål, som börjat se ett ljus lååååångt där uppe, där livet är, dit jag var på väg, har tappat greppet, och faller igen, ner, ner,ner...
Stänger in mig, vill inte synas, inte finnas, gömma mig, försvinna. Ful. Dum. Fånig. Idiotisk. Korkad. Fulast. Dumast. Flodhäst = stor och klumpig och smidig som en gammal skänk.
Minsta motgång är som världen mot mig. Känner ilska, frustration. Blir ledsen. Lätt till gråt. Gömmer mig.
Kämpar emot, vill inte. VILL INTE!!!!! Faller....
Som i slowmotion. Svävar neråt, som i en spiral. Som en som hoppar ur ett flygplan och väntar på att fallskärmen ska veckla ut sig, fast i slowmotion. Jag faller utan fallskärm. OM jag någonsin landar, slår jag ihjäl mig. Hårt. Schplatt säger det, endast en våt fläck kvar.
Orkar inte mer...
Känner dig inte men brukar läsa din blogg och gillar skarpt hur du skriver med känsla och humor. Du verkar stark, mycket stark och jag tror att du kommer igen på ditt jobb och i ditt slott.
God bless you
TACK! Kul att du gillar det jag skriver! Vem du nu är...
Detta låter dystert av en sån fi person som du. Du behöver allt stöd av oss som läser din blogg. Ljuset är på väg tillbaka, det går mot ljusare tider. Vår och snösmältning med gröna blad på träden siktas långt bort i fjärran. Det finns hopp tro mig. Kram
Känner igen mig mycket i det du skriver. Brukar också hamna i sådana perioder när livet känns helt meningslöst och jag känner mig som en onödig individ. Det finns verkligen inget att säga för att saker och ting ska förändras. Kämpa på och en dag vaknar du upp och är på väg upp ifrån hålet.
