Vi vann!!
Tycker i och för sig att byn har kunnat gjort ett mål till, då jag hade 6-3 på min resultat-tippning, men va fan, vi vann, och det är ju huvudsaken!
Enligt min uppfattning en trist runtrunt-bandy i första halvlek, 1-1, men efter paus blev det bättre. Några snabba nätrassel och det var 5-1, sen surna SAIK till och det smittade lite, men endast två utvisningar på hela matchen, en var, så det var en snäll match, och en skada. En edsbyspelare som fick en klubba eller boll i ansiktet och det var färdigspelat för honom. Vi satt långt ner mot ena kortsidan, och det där hände på andra kortsidan, så jag såg inte vad som hände, bara ATT det hänt något, det var platsgrannen som nämnde klubba eller boll i ansiktet.
En riktig tavla av SAIK i första, två spelare helt fri med Svensson, som räddar! Helt otroligt! Ett sådant läge får man inte missa. Tur för oss, som annars hade haft 0-2 i baken. Sen var det några riktigt snygga målchanser i andra, som missades, men som lika gärna hade kunnat gå i mål.
Lite bilder!
Lite referat!
Maten? Ja, en sillbuffé som förrätt, som huvudrätt riven stekt potatis med biffar och en sås med ett par svampar i, och en timjankvist som dekoration. Det var gott och helt OK, någon gång när man varit där har det varit sådär med maten. Till kaffet sen, kom först tränaren Ola Johansson och snackade lite och svarade på frågor, och efter honom fick vi en genomgång av representanter från Svenska Spel, som tydligen pytsar in en del pengar i Svenska Bandyförbundet, som i sin tur fördelar ut det bland Sveriges alla bandyklubbar. Sen blev det match.
Det var ett gäng damer där, de satt på bänkraden bakom oss, de lät att komma från Göteborg. Vet inte vilket företag de hörde hemma hos, eller varför de var där, men roligt hade de, och inte hade de varit på bandy förr heller, det hördes. Och mitt bland alla damer var det en herre, en tupp i hönsgården, som skulle försöka förklara för damerna vad som hände på isen. Till saken hör att de hade termosar innehållandes glögg med silvergrädde, så det var väldigt fnittrigt och skrattigt. Det var halva behållningen av bandymatchen, att lyssna på dem! Speciellt i den annars rätt tråkiga första halvleken.
Nu läll!
Heja Bynn!
Vargmöte
Nu har jag hittat upp inlägget om mitt vargmöte som jag publicerat en gång tidigare, i somras, på den andra bloggen "för det slutna sällskapet"! Varsågoda!
Publicerat tidigare 2008-07-06 kl 20:00:35
Läste innan idag om ett närgånget möte med en stor rovfågel, en glada.
Då kom jag att tänka på mitt möte med ett rovdjur i skogen, ett närbesläktat med min fyrfota-livskamrat.
Maj 2005, Teo var dryga året, och vi var ute på vår dagliga promenad, på den helt vanliga rundan, som jag gått även med förra hunden. Man gick upp bakom huset vi bodde i då, och tog elljusspåret en bit, sen en stig genom skogen och ut på en skogsväg, som man sen följde tillbaka till en större grusväg som ledde hem, ungefär en timme.
När jag är ute och går med hunden sådär, är jag oftast väldigt långt bort i tanken, blicken tomt en bit framför mig på vägen. De yttre regionerna av den blicken, måste dock ha uppfattat en rörelse, för jag tittade upp. Där, ca 30 m framför mig, står han, gråbrungul, högbent och rätt tanig, med baken åt mig, nosandes i marken, lyfter huvudet och tittar bakom sig på mig, vi glor på varandra en kort stund, antagligen lika chockade båda två. Sen springer han iväg, framåt vägen först en bit, sen hoppar han över diket och in i skogen. Så långt allt väl, ingen panik, bara YES, jag har sett en VARG!!!! EN varg anser jag inte vara farlig. Särskilt inte sen han sprungit in i skogen igen.
Sen springer Teo efter, då kommer paniken! För - tänk om vargen har en eller flera kompisar i skogen! Då skulle det snart vara slarvsylta av min hund! Jag skriker på Teo, vet inte vad, bara skriker, han stannar men det syns att han så gärna vill följa efter in i skogen, men jag bara skriker, kom, TEO, stanna, hit, jag använde nog alla kommandon på en gång!!! Han verkade förstå allvaret i situationen..
Hur som helst, Teo stannade kvar, på rätt sida diket och följde med mig sen.
Jag funderade dock ett tag först; fortsätta frammåt och gå förbi där vargen hoppade in (närmaste vägen) och gå mot bebyggelse och bilar, eller vända om och ta den längre vägen hem, dessutom helt utan hus, bilar och annat mänskligt. Valde frammåt. Insåg att som jag skrek på hunden, så skulle det nog dröja länge innan vargskrutten tog igen sig, efter sitt människomöte! Han kanske aldrig mera blev sig lik igen, vem vet!? Kanske springer han än???
En häftig känsla och upplevelse var det i allafall, alldeles skakig i hela kroppen länge efteråt. När man insåg vad man faktiskt varit med om. En förmån.
Då insåg jag även, att de stora hundspåren som jag inte kunnat begripa vad det var efter för hund (så stora fanns inte i byn), inte var hundspår utan vargspår, som synts i snön lite nu och då vintrarna före denna händelse. Så nära som uppe i backen bakom huset, elljusspåret, där jag gick dagligen med hunden. Och som var så bra för barnen att åka pulka i. Men då var de små, så man var med dem...
Efter samma lilla skogsväg, detta var våren -97, när jag var ute med förra hunden och hade dottern liten i liggvagnen (då fick man gå en längre runda, väg hela vägen), kom jag på en rykande färsk björnspillning ("en hink blåbär"). Spår. Den gången vände jag, dels för jag såg på spåren att den var framför mig någonstans i skogen, dels för att det var närmare att vända än fortsätta frammåt. Inte utmana ödet i onödan med bäbis i liggvagnen.
Så, jag förstår precis hur du kände dig efter ditt möte idag! Visst är det häftigt!! Skräckblandad förtjusning!
Jag känner flera som inte går ut i skogen på promenad, pga att de är rädda att träffa på varg eller björn. Det brukar inte bekymra mig. Det låter mycket om mig när jag går, lite klumpig gång, knäcker pinnar, pratar med hunden, sjunger, så att de vilda ska höra mig och hinna undan innan jag överraskar dem.
På våren dock, när björnarna vaknar, kan jag låta bli att gå för långt, för TÄNK om vi hamnar mellan honan och hennes unge... då spelar det nog ingen roll hur mycket jag än har förvarnat vår ankomst...
Detta om detta, fortsatt god kväll!
Är det tråkigt att läsa gamla inlägg?? Fast de är ju nya här!
Cykel-kepsar
Började bra med sol och hyfsad himmel, vartefter dagen led och jag blev klar med disk och annat stök, så disade det på, och varmt ville det inte bli heller... Inte som tidigare dagar. Man stod på balkongen på förmiddagen (solen kommer på eftermiddagen) och det var så svalt att man fick noppor på armarna... Badlusten liksom dog...
Gick och handlade lite. I princip tomt mest överallt. Fyllde på det nödvändigaste. När jag skulle betala och plocka fram kortet - inget kort!!! Va' fffff-n!?
Just ja, hade ju haft det i bakfickan i lördagskväll, plockat ur det när jag kom hem och lagt det i ett av köksskåpen... Inte det mest optimala stället för mitt betalkort... just då...
Ja, kassörskan slog in varorna och gjorde en vad de kallar för "parkering". Man får lämna kvar varorna tills man kommer och betalar. Hem, hämta kort och tillbaka, betala, hämta varor och hem igen. Ringa efter barn som fick komma ner och hjälpa till att bära upp (kör hem kassarna i kundvagnen, bor så nära...) samt köra tillbaka kundvagnen. Phu!
Grilla varsin hamburgare i elgrillen, rosta varsina två Pågens Fullkornsrost att ha som hamburgerbröd, dekorera med ost, ketchup (till barnen) och till mig ost, någon taco-sås med ananas, söt/stark, lite sallad och purjo. Ingen ketchup. Urk.
Packa väska med saft och nyinköpta bullar (ännu inget bakväder!), festis och kamera. Ska på cykeltur längs Gamla Landsvägen till Ovanåker och runt Knåda tillbaka med ett besök på Knåda Sport för att kolla in cyklar.
Vi kom inte så långt.
Sonen blev på tvärviset. Allt eller inget. Svart eller vitt.
Antingen cykla slalom över vägbanan på bakhjulet, eller inte cykla alls.
Eftersom det går att bada lite här och där i ån som ringlar efter Gammeln, hade barnen badkläder på sig. Sonen frågade om jag packat hans handduk, vilket jag inte hade, då det tog för stor plats i min lilla cykelkorg. Han bara MÅSTE ha handduken, brukade inte jag ha det kanske när jag duschar?? Jo, men nu kan du ju soltorka, går ju på ett kick, varmt som det är. Nä, måste ha handduken, fick inte han sin handduk NU, så kunde ju jag gå ut naken och torka också, för då skulle inte jag heller få ha någon handduk, aldrig någonsin. Där tröttnade mamman och vände alla tre hemmåt igen.
Mamman ut på balkongen och tjura i solen.
Vi som skulle ha det så mysigt! Otacksamma unge! *ironiskt*
Räknade med att det skulle ta 1-2 timmar att komma runt, beroende på hur många och långa stopp. Var tillbaka på 5 min! Efter en stund kröp det fram att han faktiskt ville ut och cykla ändå, så vi gjorde ett nytt försök. Men då ville inte dottern vara med, ifall vi skulle bli osams igen. Då var hon hellre hemma och läste!
Sagt och gjort, vi gjorde ett nytt försök, sonen och jag. Den här gången gick det bättre. Vi kom runt utan missöden. Fikade saft och bullar en gång efter gammeln, tog oss till Knåda Sport för att kolla på cyklar och kepsar! Ja, kepsar! Kepsar är viktiga för min knappt 9-årige son.
Själv kollade jag lite på cykel åt dottern. Den hon har är för liten och behöver bytas. Den hon hade och som skulle bytas in, typ nu, i augusti/september, blev stulen natten mot första maj. Den var fin och skulle gett oss en ny bättre begagnad cykel till henne utan alltför mycket emellan. Nu blir det en begagnad cykel, som fyller sin uppgift, inga många växlar och annat lyx!
Vilka typer det finns! Vad skulle de med en barncykel till?? Är det inte stora som är ute en sån natt, visserligen en del unga, men ändå stora, vad ska de med en barncykel till?? Har gått och letet efter den i ån och Öjebäcken, när man är ute med hunden, men har inte hittat den. Och i buskar och diken och annat man går förbi som kan vara upptänkliga gömställen, men ingen cykel. Har anmält den stulen, så hittar man den, får man ju inte ta hem den i allafall. Fråga farbror polisen först!
Efter cyklar och kepsar (bara se, inte köpa) åkte vi vidare tillbaka mot byn. Stannade en gång till vid Rödbron och fika mer bullar, och festis den här gången. Då var det inte långt kvar. Det blev väl dryga milen, i allafall. Väl hemma och med mat i magen, så har han cyklat runt lite mer, hemikring. Det är bra han rör på sig!
Dottern önskade potatisgratäng med kassler till kvällsmat idag, så det fick det bli. Köpte en påse "färdig"... Tycker inte om att köpa sånt, men ibland går det praktiska före. Vill göra själv, så man vet vad som är i, liksom.
Go'natt-kramar delas ut till den som vill ha!
Sov gott!
Nu får det räcka för den här gången! Har du fått tillräckligt att läsa nu?! *blink*
Sommar!
Jaha, så var man då tillbaka i lägenheten igen då... Både skönt och tråkigt. Den är ju trots allt mitt hem, men det är ju så skönt och avslappnande att var i föräldrarnas hus.
Det blir lite som en ersättning för stugan jag hade tillsammans med förra sambon. Vi hade den ett år, innan jag valde att flytta från honom. Min andel av skulden/stugan tog hans dotter med sambo över.
Den stugan var mitt andningshål i livet. Åh vad jag älskade att vara där!
Jag tillbringade tre veckor i sträck där i stugan förra sommaren, ingen el, inget indraget vatten, man fick hämta med hink i brunnen, utedass. Vedspis att laga mat på och värma disk- och tvättvatten (finns gasol också, men härligare med vedspisen). Den ligger utanför Sveg i Härjedalen. Alldeles tyst. Bara fåglarna hördes. Och vindens sus i träden. Stillheten. Precis som i föräldrarnas hus. Stugan låg även den vid en sjö, så även där fanns det där speciella ljudet som egentligen inte hörs, men ändå finns där. Kan inte förklara, måste upplevas.
Ni får njuta av en kvällsbild från igår, eller i natt, tagen från bryggan (kl 23:07:54 stod det i informationsraden).
Efter denna lilla kvällsvandring med kamera och hund (som inte fick bada vid denna tidpunkt), gick jag tillbaka upp till huset, stod på gräsmattan en stund och tittade ut över sjön. Njöt av stillheten. Så länge den nu varade...
Då kommer det en festprisse (stockholmare, tillhörande någon av fritidshusen längre bort) kutandes, pratar (högt, skriker nästan) med några som är på väg ut i en båt en bit bort från vår brygga, han har gått ut på den. Sen hoppar han i vattnet och badar! Högljutt! När han badat klart, kommer han springandes, upp på tomten! När jag frågar vart han är på väg, tittar han upp (har inte sett mig på hela tiden) nästan skrämt, och förvånat, ungefär som "var har jag hamnat?" Ja, han skulle ut på vägen, men har nog gått lite fel...
Så snackar vi lite om hur skönt det är med ett kvällsdopp, bla bla bla, endast iklädd kallingar och en handduk. Efter några minuter fryser han så han skakar, så då visar jag på var vägen är, så att han hittade tillbaka till sina fränder.
Kan tillägga att han såg MYCKET bra ut, men jag lär aldrig se/träffa honom igen! Men jag fick en kall och blöt kram innan han drog, i alla fall!
Sen tog jag en flaska schampo med mig och knallade ner till rätta badplatsen (sandbotten där, vid vår brygga är det mer sankigt), och tog ett nattdopp själv! Hade ju varit ute och sprungt ett par timmar tidigare, och inte duschat, så det var på sin plats. Jätteskönt!! 13 grader i luften, 24 grader i vattnet. Man hacka tänder när man gick tillbaka.
Barnen och hunden, ja, de var nere och badade mest hela eftermiddagen. Växelvis vid vår brygga och badplatsen. Efter kvällsmaten, gick även jag ner till badplatsen och tog mig ett dopp. Simmade fram och tillbaka några gånger, och lekte med barnen.
Tittade på Allsången och efter det tog jag min lilla löprunda. Inte så lång, men jag la in lite div övningar som jag läst att man kan göra... Höga knälyft, bakåtsparkar, sidsprång och baklängeslöpning. Fartlek mellan elstolparna. Ökar takten vid stolpe 1, ökar lite till vid stolpe 2 och rusar max sista 10 m till stolpe 3. Vila med lugn jogg lika "långt" och på't igen. Det var jobbigt men roligt att kuta sådär, måste jag göra lite oftare från nu.
Solade igår rätt så mycket, satte upp tältet och bädda med vad jag hittade.
Väl ute i tältet på kvällen, så började de tveka lite, men jag uppmuntrade dem, hämtade deras långärmströjor och byxor, som de kunde dra på om det skulle bli kallt fram på småtimmarna. Talade om att om de behövde kissa, gick det bra att göra det på gräsmattan, för det finns ingen som kan se er ändå! Puss och gonatt och sov gott!
Lämnade lampan på glasverandan på och en fönsterlampa i köket, ifall någon skulle komma in ändå, så de/den skulle se utan att behöva snubbla in! Men det gick bra, det var bara Teo som väckte mig när jag äntligen somnat, vid 6-tiden på morgon, för då skulle han ut och spy! In igen och försöka somna om. Dvalade ett tag, sen kom sonen in, kring halv åtta ungefär. Det hade varit lite kallt, så han hade dragit på sig tröjan, och han hade varit ute och pinkat en gång, men för övrigt hade han sovit jättebra! Så hade även dottern gjort, sovit gott. Hon hade inte vaknat någon gång. Och jag lyckades med konststycket att få ner hela tältet och alla dess delar tillbaka i den lilla väskan, OCH stänga den! Inte helt lätt, men det gick!
Jag svor en liten ramsa när vi kom tillbaka! Varför i hela fridens dagar jag inte grävt upp potatis och tagit med hem???? De mogna tomater som fanns, tog vi hem, och har nästan ätit upp, finns en kvar, och några salladsblad, men ingen potatis!! Det var väl dumt?!
Men det gjorde inte så mycket, för vi åt världens godaste pastakasslergratäng!
- Koka pasta.
- Under tiden tar man en bit överbliven kassler från kylen, skivar och skär i småbitar och tappar ner i en lagom stor ugnsform, tar en bit överbliven purjo från kylen som också behöver ätas upp innan den blir dålig, skivar grovt och delar i halvor och strör över kasslern. Så tar man tomater från mammas växthus och gör lika med den. In i ugnen, ca 200-225 grader en stund, så kasslern svettas och "fettar av sig" och ger smak åt purjo och tomat.
- Gör en ostsås. Mjölk och mjöl till lagom "tjocka", i med valfri ost (jag blandade parmesan och gouda nu), och så fick jag för mig att man brukar ha i ägg (eller bara ägggula?), så då hade jag i ett sånt också. Salt och vitpeppar efter behag.
- Slå vattnet av pastan som nu är klar, kasslerblandingen har gottat sig en stund och tas ur ugnen. Töm pastan över kasslerblandningen och rör om lite, häll såsen över, lägg på några ostskivor och in i ugnen igen, ca 30 min tog det innan det blev fin färg, 200-225 grader.
Mums så gott det blev! Tyckte till och med sonen, sen han petat bort purjo och tomat... Detta lär jag göra fler gånger!
Ha en bra kväll och natt nu! Så hörs vi!
Kram från mig!
Ja, det var det första inkopierade, ska leta fram det om mitt vargmöte till en annan gång!
En alldeles vanlig dag - lik alla andra
| En sån här typisk dag lika alla andra dagar, finns liksom inget att skriva om. Ändå VILL jag skriva, men om vad?? Skrivklåda!! Inte har jag någon aktuell bild heller... Klockan ringer 05.30, kliver upp, går ut med hunden, kommer in och äter frukost, gör mig i ordning för jobbet, cyklar dit, cyklar hem på lunch, går ut med hunden, äter, cyklar tillbaka, cyklar hem, gör mat, äter, diskar, går ut med hunden en längre runda (minst 30 min i raskt tempo, helst 1 timme), kommer hem, nattar barn (ca 20.30) och slöglor på TV samtidigt som man sitter vid datorn och kollar runt lite, går och lägger sig och läser (snart) för att slutligen släcka lampan och försöka sova. Och så börjar vi om från början igen, nästa dag den andre lik... Har provat att ha klockan på 05.30 några dagar nu, men det blir lite för kort om tid, så jag får nog återgå till att kliva upp 05.00, om jag ska hinna utan att ramla in genom dörren med andan i halsen på slaget strax efter 07.30, då jag skulle varit på plats... Men det ÄR ju så himelens tidigt, mitt i natten, rakt. Ska man orka med det, måste man ju lägga sig vid 21-tiden, vilket är passerat för en timme sen. Man måste väl få åtminstone EN timme om dagen alldeles för sig själv, utan måsten? Utan krav eller att ge andra uppmärksamhet. Eller? Vanligtvis brukar jag gå på styrkestep på måndagkvällar och på jobbgympan tisdagkvällar, men har hoppat det några veckor nu, pga en envis höstförkylning. Nu har jag kommit av mig lite i de rutinerna, hur ska jag hinna med det sen igen när jag blir frisk? Hur hann jag innan??? Hunden får kortare kvällspromenad, så är det ju bara, och barnen får klara sig med rester (i bästa fall!) eller gröt (havre- eller manna-). Jag tar en eller ett par knäcke på stående medan jag kokar manna innan jag går ut med Teo, för att så snart jag kommer in byta till gympakläder och gå på det. Tisdag är det gympa direkt efter jobbet, så då är det sen hemkomst och lika med maten, snabbast enkla möjliga, helst EFTER jag varit ute med Teo. Disken blir kvar till onsdag, både måndags- och tisdagsdisken. Är dessa gympor värd det?? Både ja och nej. Kroppen behöver det för att inte få ont i ryggen och för att klara nacke/axlar bättre, men stressmässigt behöver jag det inte! Balansgång! Teo tycker det är bättre att jag BARA går med honom... Var till doktorn i går måndag, och fick nån tablett (Doxyferm 100 mg, ett antibiotikum som förhindrar bakteriers tillväxt, och används vid behandling av lunginflammation, akut försämring av kronisk luftrörskatarr och lite annat. Även vid akut bihåleinflammation, står det att läsa i bipacksedeln) som jag ska äta i 9 dagar. Jag borde ha blivit kvitt eländet till dess, annars skulle jag höra av mig och få en omgång till. Halsprov och snabbsänka var utan anmärkning, men då jag är snuvig, hostig, har halsont och försämrad ork i allmänhet, och varit i snart fyra veckor, så tyckte doktorn att jag var ju inte frisk heller, så jag skulle få lite hjälp på traven! Hoppas att det hjälper nu då! Tur det är onsdag i morgon, bara tre dagar kvar av jobbeveckan. Sen blir det lite andrum igen, sova lite på morgonen. Det är nog det som är jobbigast, de tidiga morgnarna, fixar inte det. Jag är en kvällsmänniska. Idag satt jag kvar 45 min på jobbet, det blev helt plötsligt mycket att göra, och tänk vad de minutrarna gick fort, och tänk vad det är skönt att sitta där på kvällen. Skulle lätt kunna tänka mig att jobba 18-24, om jag bara hade mig själv att tänka på. Lätt! Jag är ju uppe till dess iallafall. Då skulle jag få sova på morgonen till 08-09, ut i lugn och ro med hunden i DAGSLJUS och göra från sig hemsysslor och andra ärenden, så är det bara jobbet kvar sen. Nu börjar man ju med jobbet, och så blir det inget av hemsysslorna på kvällen, för det orkar man inte, hinner inte, för när man är klar med mat- och hundbestyr, är det liksom läggdags. Varva ner en stund först, vilket blir framför datorn/TV'n (som är avknäppt nu), om nu det är att varva ner? Man bedriver det mesta av det sociala livet framför datorn, så mycket kan jag ju säga! Mejl, msn och bloggar. Telefon då? Nej, har i hela mitt liv haft som regel att inte ringa till folk efter kl 21, då jag anser att efter den tiden, är det familjen som gäller, då ska man inte som utomstående "tränga sig på", liksom. Det är en oskriven lag jag fått med mig från barndomen, och jag tycker nog att den är rätt bra för det mesta. Fast det är ju nu man kan prata med folk, ostört och lugnt. När man ska lägga sig. Vilket jag ska försöka alldeles strax. Nu faktiskt, när jag har stökat färdigt med texten, som får duga nu. Lite hoppigt blev det, men det får vara så idag. |
Socialisering IRL
Efter den här helgen får man nog träningsvärk i socialiseringsmuskeln!
Pratat med en riktig levande verklig människa, BÅDE lördag och söndag, flera timmar faktiskt! När hände det sist??
Det finns liksom ett uppdämt pratbehov! Det är lite annat än att "bara" skriva blogg. Eller mejla. Eller msn. Eller sms. Eller prata med kunder på jobbet.
Att få prata på riktigt med en kompis, det är värdefullt. Och ovant. En nyfunnen sådan.
Nu har jag TVÅ kompisar att prata med!
Idag blev det ännu en promenad med hunden och nya kompisen. Rund Gårdtjärnsberget, den här gången. Det blir ca 5km, en lagom runda. Prata prata prata, sen gick vi upp till mig och drack kaffe och fika och prata prata prata.
Igår var vi ju till Träckesbo. Det lär bli fler utflykter. 
Upp hit och tittade på utsikten var vi inte idag, men väl runt berget! (Foto från 081018)
Utflykt till Träckesbo fäbodar
| Klockan är bara strax efter 16 och mörkret smyger sig på. Lite trist och samtidigt mysigt. Det innebär ju att jag kan gå runt och tända lite ljus, och ljus är ju bara för underbart! Älskar ljus, det blir så mysigt, lugnet infinner sig, särskilt om man har något doftljus med lugnande inverkan. Behövs, kan jag lova! Fast det har jag inget hemma... Har haft en bra dag idag. Jag och en god vän åkte mot Gammelhomna och vidare mot Ångbåtarna, de jättestora flyttblocken från längesen, förbi den avfarten och längre upp på berget. Svängde av på ännu en annan avtagsväg (hittar nog inte dit igen...!) och åkte ännu längre upp. Stannade på en vändplan. Gick därifrån längs en stig, uppför, uppför, uppför, uppskattningsvis någonstans mellan 1-2 km, det var inte så långt. TRODDE att det skulle bli en promenad på några kilometer, fyra fem... Kom slutligen fram vid Träckesbo fäbodar, en samling fäbodar med olika ägare. Ett jättefint ställe, kan tänka mig det om sommaren.  En liten översiktsbild av Träckesbo, svårt få med allt utan att det skulle se ut som flugskitar... Min moster och morbror har en av fäbodarna där, och det är nog de som är där mest, åtminstone såg deras stuga och lador mest välskötta ut... :-) Även vännens pappa har en fäbod där, och jag fick veta att hans farfar och farmor hade träffats där en gång i tiden. Då kom farfadern upp från Gammelhomna till Träckesbo, där farmodern  jobbade som fäbojänta, på söndagarna. Det hände att han hade vevgrammofonen med sig, och då satt de två i gräset, lyssnade på skivor och drack kaffe. Det var det hans foto föreställde. Det skulle vara idag det! Ingen skulle komma på idén att GÅ den sträckan för att fria, dessutom bärandes på en vevgrammofon! Att sedan sätta sig sedesamt i gröngräset och dricka KAFFE, skulle nog inte heller förekomma. Inte till mindre än hög musik från en bergssprängare och grovhångel! hihihi   Gick runt där en stund och tog lite bilder, tittade på omgivningen. Insöp atmosfären, försökte föreställa sig att vara fäbojänta en sommmar. Gick inte så bra! Det var så vackert med den tinande rimfrosten på alla träden, särskilt fint var det när solen tittade fram, DET var det svårt att få på bild, kan jag säga! Syntes extra tydligt på barrträden, gran, tall, en.      När vi kikat färdigt och var nöjda med det, så gick vi och satte oss på en bänk och fikade. Jag hade med mig en liten termos kaffe och några bullar i en liten ryggsäck, det blev en varsin till oss och två till Teo. Men han såg ändå ut som att han inte fått en enda bulle... Gjorde sitt bästa för att lura oss! Efter ett tag blev han "älig" och började gnälla och ha sig, han är ju inte van vid att matte stannar upp på det där viset, hon ska förflytta sig om det ska vara bra. "Stilla på samma ställe - vad är det för dumheter! Bullarna och kaffet var ju slut, varför sitta där och sitta?? Kom nu då!" Ja, vi började ju frysa lite, så det var väl dags att röra på sig igen. På väg tillbaka fick vi en vacker syn. Vi var ju rätt högt upp, och såg neråt dalen, såg hur dimman lättade, det var som moln. Och så lite bleka solstrålar på det. Vackert! Är dimma och moln samma sak fast olika högt i atmosfären??  Den sista bilden är från en av stugornas farstubro. En inskription från 1912, någon A M S K, undrar vem det var? Man kan nästan tro att det var jag i ett tidigare liv! Jag blev ju kallad för Amsa i skolan... Hoppas att det blir fler utflykter! Tyckte detta var väldigt trevligt. Räkaklitt, kanske?? |
Se det snöar!
Ja, det har slagit sig under natten, blivit varmare, ca -1,5 när jag och vovvi var ute på morgontoaletten, och så kände jag, och HÖRDE, att det snöade liiiiiiiiite granna! Genast far humörhormonerna i taket, det känns som att bli en bra dag!
Sällskap får jag i morgon på min hundpromenad också, offroad i skogen. Då behöver jag sällskap, för jag är så himla dålig på att hitta, kan bara gå efter kända stigar själv, annars kommer jag vilse. Det har hänt flera gånger, så jag har lärt mig, och gör inte gärna om det mer. Men med sällskap - inga problem, ska bli SÅÅÅÅÅÅ roligt!
Hoppas vi får pjumsa i snö!! :)
Nixpix, teet är i det närmaste slut, och jag måste krypa i duschen, väcka sonen först, annars blir han inte rolig att tas med! Dotra har börjat ställa sin klocka själv, och sitter i köket och äter frukost och läser i sin bok, och jag sitter här och läser bloggar och skriver själv.
Vilka myyyyyyysiga frukoststunder vi har, eller hur!? Så här tidigt på dygnet håller jag hårt på mina ensamma väl invanda frukoststunder... Är inte speciellt sällskapssjuk då, inte...
Ha en bra dag, gott folk, så hörs vi antagligen ikväll! Med största sannolikhet, inget inplanerat.
Lite Idol, det är väl det hela.
Pil upp
| Igår var det pil ner, väldigt mycket ner. Rätt ner i avgrunden. Bättre idag. På väg upp ur avgrunden. Med tokiga tankar, alltså, inte så mycket av dem idag, mer normal nivå. Krassligheten har dock tagit ny fart, kanske därför de tokiga tankarna inte får plats - för mycket snor i skallen! Tänker inte säga upp mig, i alla fall, om det nu var någon som trodde det på allvar. Dottern åker också med pappan i morgon, när han kommer för att hämta, och så skjutsar han henne till stallet på lördag-morgonen. Pratade med honom i kväll om det, så det är grönt. Phu! Hon har sin nyckel med (såklart) så hon kan komma hit och duscha (eller vad de bestämmer) om hon vill efter stallet innan hon ska på kalas. Pappan bor ju ändå ca 2 mil härifrån, så det blir mycket skjutsa om hon ska dit och duscha, och så tillbaka till byn på kalas, och så hämtas igen efter kalaset... Men han har å andra sidan inte så mycket för sig, så även han kan ju behöva aktiveras! hihihihi, nu var jag lite stygger... fast bara lite, det är ju sant, ju! Bara en dag kvar, sen är man LEDIG några timmar, och jag tänker inte planera in något som har med städ och tvätt och annat tråkigt måste-grejs, bara göra det jag känner för, vila, ladda batterier genom att vara ute så mycket som möjligt. Gå i skogen med Teo. Kanske den där ryggan, laddad med sittunderlag, kaffetermos och bulle åker på? Kameran, naturligtvis! Den får man inte glömma! Sen får man hoppas på att vädret blir bra. Det såg ut att kunna bli kallt och snö i morgon, men på lördagen soligt och lite varmare. Risken finns ju då att det blir blött och kladdigt... Men det blir till att välja skor efter underlag! Det var 6-7 grader kallt i morse, runt nollan mitt på dagen, det är en 6-7 grader minus nu också. Bra grund för snö, lite kortvarigt med minusgrader kanske... Undrar om marken hinner bli tillräckligt kall? Nej, snön försvinner nog igen, som förra svängen. Man får vara glad åt om den kommer alls och den lilla stund den stannar... :-) Sonen och jag har börjat trycka i oss D-vitamin. Han för eksemets skull, jag för att förhoppningsvis få lite mera energi. Du vet, som man får på sommaren av ljuset. Kroppen bildar D-vitamin av ljuset och framförallt solen. Det är ju dåligt med både och den här årstiden. Det kan vara värt att prova, i allafall. Eksemet blir ju också mycket bättre, försvinner helt, på sommaren. Ju soligare desto bättre. En månad, sen bör man väl märka någon skillnad, eller? Två månader? En vecka?? Har tagit en compis i kväll också, men, peppar peppar, det har börjat släppa, den där hemska nackvärken. Finns ljus i tunneln! För att inte paja den uppåtgående trenden, bör jag inte sitta här så länge, så det är väl bäst att runda av och krypa till kojs... Så det är väl bäst att göra det nu. NU! Go'natt... John blund på väääääggggg....ääääsppp |
Ond oro
| Nedan text skrev jag egentligen i går kväll, onsd 12 nov ca 22:15, men när jag skulle spara och publicera, så bara krånglade det, måste ha varit något "fel på sidan", ett utkast blev i alla fall sparat, så här kommer det, ett halvt dygn försent. Usch, jag mår inge bra, varken fysiskt eller psykiskt. Ont, skitont, i nacke-axlar-övre ryggen, eller snarare skuldrorna. Stoppade i mig en paraflex comp i går kvällst, och en nu i kväll. Dessutom börjar jag för tredje gången i höst att bli förkyld... Eller snarare, det har varit ont i halsen sen tre veckor, rinnigt i näsan, hostigt, till och från, men tar ny fart nu. Man är väl extra mottaglig nu. För allt, verkar det som. Jag funderar så mycket, på om och hur länge jag får ha jobbet kvar. Blir det fler tjänstemän som sägs upp, så är risken överhängande att jag åker. En är uppsagd, de pratar mycket om det, de i hennes närmaste krets, jag hör fragment, tolkar dessa fragment på mitt sätt, lägger till mina egna tankar och får ont i magen. Det är ju naturligtvis SKITTRÅKIGT att hon måste sluta! Varför måste NÅGON sluta, det är ju lika trist vem än! Det känns så himla onödigt! Tillbaka till mina tankar. Har även hört fragment om att anmäla, eller ta ett nytt snack med facket, eller det var så jag tolkade de små fragment jag hörde, och om de får rätt, så att hon inte ska sluta, och det blir någon annan som måste sägas upp, ja, då blir det JAG! Tacka för det att de kämpar med näbbar och klor att HON ska få vara kvar, det vill ju jag också, och DE vill nog hellre bli av med mig, jag är ju inte lika rolig och trevlig och duktig... OM de skulle få chansen att välja. Jag har inte nämnt mina tankar och funderingar för någon på jobbet. Frågan är, ska jag säga upp mig själv, så löser sig allt till det bästa utan stridigheter med fack och företag. De blir av med mig och allt blir frid och fröjd. Men hur ska det då gå för oss? Jag måste ju ha lönen! Jag måste ju ha jobb för att få lön. MINST det jag har nu, mindre skulle inte gå, det är på gränsen nu ju. Så ur det perspektivet kan jag ju absolut inte säga upp mig, och absolut inte nu, när det helt plötsligt blivit svårt att få jobb igen. Särskilt svårt för uselt folk som mig. Många små saker tillsammans blir stort, många bäckar små blir till slut en flod. Nu är det stor flod, jag räcker inte till. Glömmer allt, kommer inte ihåg något, måste ha allt uppskrivet. Blir arg och brusar upp för minsta lilla, hemma, inte på jobbet, där försöker jag hålla masken så gott det går. Det blir ungarna som får ta smällen, har inget tålamod kvar när jag kommit hem. Ber jag om hjälp med något, t ex att de plockar bort sina saker från köksbordet för att vi ska äta, och får ett "har ingen lust" tillbaka på det, då exploderar jag, och så är kriget i gång. Eller svaret "ska jag göra ALLT???" från den snart 12-åriga dottern, sagt på det där snäsiga fräsiga viset, ja, då då då då är det bäst jag går någon annanstans, helst ut, annars är det inte säkert jag kan stå till svars för mina handlingar... Nej, riktigt så illa är det väl inte, men jag tänder hårt på alla s k cylindrar. Väldigt hårt, så hårt att jag inte kan hantera varken mig själv eller henne. Om detta är förstadiet till tonåring och pubertet, varthän ska det bära??? Det skulle vara barnfri helg till helgen. Pappahelg. Såg fram mot det, två dagar utan ansvar, annat än för hunden. I morse talade dottern om att hon ska vara kvar, för hon har stalljour på lördag och dessutom ska på kalas hos en klasskompis på kvällen. Detta innebär ju att lördagen blir "barnfri" ändå, för hon kommer inte att vara hemma, fast hon är ju ändå där, fast hon inte är där fysiskt. Söndag utan inbokade aktiviteter. Det låter hemskt, men det kändes som att jag blev snuvad på helgen... Inte för att jag skulle göra något särskilt, bara slippa ansvar, ha fri tid. Egen tid. Utan gräl och trät. Lite andrum från fredagkväll till söndagkväll. För att förhoppningsvis orka ända in i mål till nästa barnfria helg om två veckor. Två veckor fyllda med konflikter. Förhoppningsvis även lite skoj och skratt. Allt dåligt som sker är ju mitt fel, mitt ansvar, mitt misslyckande - som vanligt. |
Grått
| Så var det som vanligt igen då, grått, grått, grått och blött, blött, blött... Trist så hälften vore nog! Åkte till Öjung en vända, för att hälsa på mormor, sonen och jag. Dottern var med en kompis. Vi fick mat där! Gott och skönt slippa hitta på och laga själv. Fläskben med brunsås eller fiskbiffar eller "fiskmuffins" med ris och en röra av kikärtor, majs och sockerärtor. Lovar, det var godare än det låter! Tog en tur med Teo upp i skogen, upp för backen vi åkte pulka, "bob" och trickskidor när vi var små, vi barn/ungdomar i Öjung tidigt 80-tal, men det var så blött med tösnön så jag gick inte så långt. Felklädd och felskodd, men han hann att göra det han skulle. Sonen gjorde en snögubbe, Gustav, med gurkskivor till ögon och morot till näsa. Blev så fin så! Gustav blev även prydd med tuppkam innan vi bar iväg hem. Nu var det så illa, att kameran inte följde med, annars har jag kunnat visa Gustav, men icke denna gång. Han fick även sällskap av Lillisen och Fetisen, men dessa blev söndersparkade. Innan vi åkte dit, fick vi åka till macken och göra rent rutan, bilen står ju under ett rönnbärsträd, och bären ramlar ner på bilen, säkert får de hjälp av fåglarna också, så den såg förskräcklig ut. Hade ju tänkt åka till Öjung förra helgen, byta till vinterhjul och tvätta den, men snövädret hann före, så det blev inget med det. De kom hit istället, i måndags, och bytte på parkeringen, men då blev ju bilen otvättad... Det fixade mammas sambo idag! Tack för det! Alldeles för kallt för mig att göra det i typ +2 , mina händer pallar inte. Men nu står pärlan åter under rönnen, tvättad och fin. Hoppas att rönnen tappat alla sina bär nu! AEFAB borde bygga en carport där, för att skydda bilarna mot snö, frost och rönnbär, även solens blekande strålar sommartid. Tycker jag. På hemvägen var jag så trött, så jag fick verkligen kämpa för att inte somna framför ratten. Men tro inte att jag lagt mig för att vila sen vi kom hem, inte då. Men jag har inte gjort något vettigt heller, bara vankat runt, suckat, gjort kaffe och fikat med sonen, varit till Konsum med honom och köpt lördagsgodis, nu håller vi på att mickra och käka rester... Låter som en trevlig lördagskväll...??? Kanske smuttar på ett glas vin sen? Nu plingade mickron med min tallrik... * * * * * * * * * Ja, nu har jag ätit, mjölkmakaroner och köttfärssås från förra dagen. Ungarna åt kasslergratängen från igår. Skulle jag också vilja haft, men det räckte bara till dem. De drack Cola och jag tog ett glas vin, har jag fortfarande kvar, verkar räcka ett tag. * * * * * * * * * Åh, vad jag skulle vilja krypa ner i badkaret nu, med doftande ljus på kanten, massor av skum, lite soft musik, en bok och så vinet. En eller ett par timmar så där. Om jag hade haft ett badkar. Men nu har jag ju inte det, har en tvättmaskin istället, och den är väl bra, men just nu skulle ett badkar vara bättre! Ha en bra kväll! |
Torsdag-kväll
| Vi kör väl vidare med dygnsorienteringen! Just nu visar termometern -4,6 gr, som varmast i dag har det varit +0,5 gr, soligt och grant ett tag på förmiddagen, sen mulnade det på, sen blev det mörkt, så jag vet inte! Ser lite stjärnor när jag kollar ut genom fönstret... blir väl kallare då, till i morgon. Har läst runt lite i bloggträsket, mycket intressant både här och där! Denna torsdag har varit väldigt lik de flesta andra dagar, det är väl därför man är så noga med att tala om (för sig själv!) vad det är för dag! Kliva upp, ut med hunden, logga in och äta frukost och skriva lite blogg, jobba, hem på lunch och ut med hunden, äta och logga in och kolla bloggar, ev skriva själv (dock inte idag), tillbaka och jobba, just idag blev det frissan direkt efter jobbet, hem och fixa käk, ut med hunden, sätta sig vid tv'n en stund, lägga barn och logga in igen för att läsa lite bloggar och kommentarer, skriva lite själv. Alldeles snart gå och lägga sig, det har blivit försent hela veckan, är så fruktansvärt trött om dagarna, kvicknar dock på frammåt 21-tiden... vilket gör att det blir sent igen... Det håller inte att lägga sig 23-24 och kliva upp 05. Behöver 8-9 timmars sömn. Det är sådana här dagar man undrar vad man lever för liv!? Helt styrd av tider och rutiner! Bara för andras skull. Har inget vettigt att skriva, så det är väl lika bra att ge upp! En liten nos att pussa på? Go'natt!  |
Tok man har för sig!
| Kallare idag, -6,9 grader. I går kväll, när jag var ute och gick med Teo, såg jag en stjärna falla! Vet inte när jag såg det senast, längesen är det i allafall. Det är något visst med stjärnfall, något magiskt. Man vill ju önska sig något, men ofta går det så snabbt, så man hinner inte! Man ser stjärnan falla, ("vad är det för ljus?, Mysko flygplan, rymdskepp, UFO??"), blir överväldiga när man inser att det är en stjärna som faller, tänker att man ska önska något, och så är den borta, försent! Med gårdagens fall, blev det ju extra dumt, mer än vanligt! Såg ljuset, fattade vad det var, hann tänka "önska" och så for mitt NAMN genom skallen, för- och efternamn! Så var den borta! VARFÖR i hela fridens namn for mitt namn genom skallen, i stället för att "jag önskar mig en underbar man, eller jag önskar mig en massa pengar, så jag kan köpa en massa fint till hemmet och kläder och göra mig skuldfri på bilen, kanske köpa bättre bil, eller jag önskar mig fred på jorden, eller något, men MITT NAMN????!!!! Hur ska man tolka det? Att jag önskar mig själv? Att jag önksar att det ska hända MIG något bra? Det var så dumt, så det ska man väl inte berätta, eller just därför! En annan dum grej, som hände på jobbet för någon vecka sen var, att när jag pratade i tfn med en nere på PU (produktutvecklingen) om en baksida på en förvaring, minns inte vad vi diskutterade, det är oväsentligt, så lutar jag mig fram över skrivbordet, och tittar BAKOM SKÄRMEN!!!! Om det åtminstone hade varit en rygg på en förvaring jag tittat på, eftersom det var det vi pratade om, men baksidan av skärmen! Men vi pratade ju baksidan av något... När jag insåg vad jag faktiskt gjort, började jag ju att skratta förståss, och fick berätta om min dumhet, då svarar han "det skulle inte jag berätta för någon!", nej, kanske inte, men det är sådana saker som händer när man pratar i tfn och ska illustrera det man pratar om, "visa" för den man pratar med. Man gör ju det i vanliga fall, när man pratar med någon IRL, då gestikulerar man ju, visar med hela kroppen, framförallt ansiktet, vad man pratar om. Jaja, så tokigt det kan bli! Nu har klockan tickat iväg igen, väcka barn, dusch, kläder och iväg! Ska klippa mig i kväll efter jobbet... Alltid lika velig, toppa bara, eller klippa riktigt kort?? Vi får se! Toppa, lutar det åt. Ha en bra dag! |
Sant!
| På förmiddagens fika utspelades detta! Diskussion om all eländig spam som kommer i eposten (hemma), med bl a reklam för viagra och dylika medel. - Så sockret du har i ditt te, är egentligen något annat! - Då ger det då svullnad på fel ställe! |
Ryktena och sanningen
| Vi hade en revision på jobbet igår ang licenslösa program i våra datorer. Rykten surrar ju såklart igång direkt! Ett sa att det kom en svart helikopter med hemliga agenter och skulle "ta hand om" detta. Den hade flugit lågt över kraftledningarna för att kolla datatrafiken, samt att de tagit IT-personalen med sig i handfängsel! Ett annat sa att VD'n kom hemflygandes från sin semester på varmare bräddgrader i en svart helikopter. Tydligen har det rört sig en svart helikopter i området! Den har jag missat. Sanningen är att det kom ca 25 av kronofogden inhyrda tekniker, med beslut från Hudiksvalls tingsrätt att de skulle genomföra en intrångsundersökning på företaget. Orsaken var att Microsoft misstänker att vi inte har rätta antalet licenser mot det antalet användare vi är. IT-avd känner sig trygga i att vi har tillräckligt med licenser. 100% säker kan man dock aldrig bli, då datorer är förbrukningsvara som ofta flyttas, skrotas och köps nya. Men allt detta gicks igenom rejält i våras, så de har nu bra koll på den punkten. Nu ska kronofogden skriva protokoll och sammanställa alla bevis, som vi får del av inom ca 2v. Sen har Microsoft 4v på sig, från igår räknat, att avgöra om, och isåfall hur, de ska gå vidare, eller ej. Kronofogen ville även passa på att tacka för trevligt bemötande, det var inte så vanligt när de utförde liknande uppdrag... Detta enligt information som gick ut till alla anställda idag. Jaha? Vad kan detta ha kostat? Jag menar, det är ju våra skattepengar! Vem har anmält? Enligt uppgifter som framkom vid förmiddagsfikan (efter att vi skrattat klart, se förra inlägget!) så kom de vid 9-tiden på morgonen, och åkte vid 18-tiden. Det var några som varit in på hemsidan (minns inte vad det var för sida, men en förening mot egen bränning och piratkopiering av musik, programvaror osv. A-någonting), sa att det bara var att klicka på en knapp om man ville anmäla någon, och om det gick till fällande dom, så kunde man få 10% av böterna, dock max 500.000 SEK (!). Alltså kan det ju vara någon som satt i system att klicka på denna knapp i hopp om att pricka rätt någon gång... Istället för Lotto eller V75? Sen kan man ju tycka att det borde finnas lite belägg för det, innan man skickar ut en så stor delegation (görs det för varje anmälan??), det var folk från olika delar av landet, för detta uppdrag. DÅ finns det pengar, men för att ta fast mördare och våldtäktsmän, så finns det inte tillräckligt med slantar. Det sas runt kaffebordet, att kronofogden fått 5.000 SEK av Microsoft. Sanningshalten i det påståendet, har jag ingen aning om alls! Sedan bekostas det ju av våra skattepengar! Samt att vi fick ett stillestånd på några timmar. Åtminstone minskade produktiviteten markant, då vi är väldigt beroende av våra datorer, som vi inte fick röra på några timmar. Kan man skicka en faktura till Microsoft för bortfall i produktivitet, när allt detta är över?? ;-) Det görs tydligen ett antal dylika revisioner per år, vanligast i Stockholmsområdet. Men det tolkar jag som slumpmässiga kontroller, inte gjorda efter anmälan, som detta tydligen var. Med ett så stort och relativt välkänt företag som vårt, så borde det ju vara ganska självklart att antalet licenser och datorer överrensstämmer. Kanske mer tvivelaktigt i ett litet företag med 5 datorer. Man köper EN licens och kör in i alla datorer. Eller? Fördom? Ja, det har varit spännande, obehagligt, komiskt och samtidigt lite förargelse över denna händelse, helt klart något det kommer att snackas om ett tag. VEM kan ha anmält? Kommer de att hitta något som inte stämmer? Vad händer då? Det lär visa sig! |
Morgonrapport
| -3,4 grader, täckbyxor på idag. Antingen det, eller långkalsingar under de andra jag brukar ha. Dubbla lager kändes jobbigt att ta på sig, nyvaken, trött och frusen som man är ca 05.20. Mössa (mest för att dölja morronfrissan!), vantar och täckjacka har jag haft ett bra tag, även när det är plusgrader. Bävar för när det blir vinter på riktigt och kallt på riktigt... När det väl blir KALLT har jag mitt skoterställ, det klarar det mesta i låga temperaturer. Åtminstone som jag varit med om. Jackan är underbar! Men som sagt, bara när det är SVINKALLT, brukar ju vara kring nyår och i januari några veckor. Normalt sett. Vi får väl se vad det blir denna vinter!? Usch, har varit halvförkyld i snart två veckor, snuvig och halsont, till och från, vilket gjort att jag inte varit på gympa varken denna eller förra veckan! Bara ute och gått med hunden, om än i raskt tempo, så är det inte riktigt samma sak, men gympan känns som lite för intensiv när man inte är helt hundra. Tänkte det skulle GE SIG nå'tag, men verkar inte så. Rinnigt i näsan och halssveda även idag. Sen vi ändrade klockan, har det åter blivit ljust när man åker iväg till jobbet på morgonen, men när man ska hem är det mörkt, snart kolmörkt. Det är lite trist. Så tråkigt att gå med hunden i band under gatlyktorna i mörkret! Och det tycker han också! På morgonen, när det inte är nå folk i farten, så får han vara lös, man väljer sina ställen, men på kvällarna är det för mycket folk och bilar i farten. Känns inte helt OK att ha en lös hund med sig då. Han är lite för "vinglig", går ut i vägen rätt vad det är (inget trafikvett!), kan få för sig att hälsa på någon (vilket inte alltid uppskattas!) för han är ju glad i folk! Kanske en ny lekkamrat? Eller springa efter en fågel som flyger iväg?! Visst, jag kan kommendera honom att gå fot, eller en mindre exakt variant, "gå fint", eller en ännu mindre exakt variant, "gå med matte", då har han några meter runt mig att hålla sig inom, men det är ju inte meningen att man ska gå en hel promenad under kommando på det viset! Bättre då med koppel. De kommandona används mer när han är lös, och man möter någon, eller ska passera något/någon, eller dylikt. Nix, klockan bär iväg! Väcka barn, in i duschen och göra sig i ordning för ännu en arbetsdag! Ha det bra! |
Sociala tankar
| (Detta skrevs i morse!) Jaha, så satt man då här igen, då... Måndag, den tristaste dagen på veckan, men har HELA jobbeveckan framför sig. Visst, jag trivs på mitt jobb, har ett bra jobb, men det är ändå någon annan som bestämmer över mig alldeles för många timmar i veckan... Har lite svårt för sånt där, att någon annan ska bestämma över mig och min tid. Fast under veckan som var, när jag hade höstlov, tog jag inte särskilt många bra beslut, och förvaltade inte min tid på ett effektivt och bra sätt... den liksom bara försvann, så lite är jag nog i behov av någon som gör att jag får tummarna ur, och kommer till skott. Det blir gärna att man tillbringar en och annan timme framför datorn. Det är ju där det sociala livet är, på en fyrkantig skärm... Undrar hur många av oss som har det så? Att man har ett betydligt större nätverk av vänner och socialt liv via nätet, än man har i fysiska personer IRL? Tanken känns lite skrämmande... Är det för att man bor på för litet ställe, att det helt enkelt inte finns verkliga personer som stämmer in och som vill vara mina vänner? Är jag så konstig? Ovanlig? Orginell? Byfånen som de flesta känner till, men håller sig på tryggt avstånd från? Jag har några få vänner som jag umgås med, väldigt få, typ 1, 2, men är bekant med många, men ingen av dessa bekantingar, vill vara mina vänner. Eller är det så att jag inte släpper in dem, rädd att inte duga? Att de är så mycket bättre än mig? Vem är bättre och vem är sämre? Vad mäts det i? Är byfånen sämre än någon annan? Är andra bättre än byfånen? Är det då lättare att hitta själsfränder via nätet? För det är ju personer man aldrig skulle lyckats hitta i IRL, någonsin, för de finns på platser man aldrig rört sig omkring. Dessa okända människor på platser långt borta, har ju inga "färdigtryckta" åsikter om en... Eller är det så, att man sitter skyddad och trygg bakom skärmen, och i och med det kan öppna sig på ett annat vis, än man gör för nya människor IRL, och på det viset skaffar sig själsfränder? Man är ju trots allt väldigt anonym via nätet. Man släpper ut den information man vill. IRL blir allt synligt på ett annat vis. IRL är man ju även betraktad med ett antal "sanningar" som uppstått genom åren, från barnsben och framåt i livet, och som gör att man tar avstånd, eller inte närmar sig, eller inte blir insläppt, eller inte släpper in... Att vi bygger murar om oss själva och kring andra, byggda av fördomar, okunskap och "sanningar"? Det är därför som nätet är "bättre", alla möts på lika villkor, utan dessa fördomar och rykten, som människor på orten har skapat. Nähä, dags att vakna och komma ut i verkligheten igen, klockan tickar på... Ha en bra dag, så "hörs" vi med största sannolikhet i kväll, igen! Ni som har halkiga vägar, kör försiktigt! Var rädda om varandra! Kram |
Promenad längs ån
| Har en disk som jag måste diska, men den kan vänta ett tag till! Har den legat så här länge, kan den klara sig ett tag till! Har tappat upp vatten, så den får ligga i blöt en stund... Var ute en ganska lång stund idag, med Teo. Gick efter ån, men på "andra sidan", alltså inte på Bäck-sidan, och följde det som på vintern är skoterspår. Där det sedan svänger upp mot Lulles och backen, fortsatte jag frammåt längs kanten. Det var lite svårframkomligt emellanåt, på ställen där det är diken och annat som "åkerdelare", men vi kom förbi. När vi gick förbi Gårdstjärn, så var det svanar där, som jag var lite orolig för om de frusit fast i isen, men såg efter en stund, att de stack ner huvudena i vattnet, alltså kunde det inte var is! Det bara såg så ut. När vi var på hemväg, hade de flugit därifrån. De var på för långt avstånd för att fota, testade, men de blev så dåliga, så de är raderade.  Ja, här har jag varit idag... Sett från slalombacken 18 oktober -08. Där ån kröker åt vänster, syns inte, men man förstår att den gör det... där var det spår av bäver, både nya och gamla fällningar.       När jag var här och kröp runt för att få bilder, samtidigt som min väldigt nyfikna hund höll på att gå ner i vattnet (inte riktigt badväder nu...), luktade kanske bäver (?), och jag röt till åt honom, så flög det upp en uggla alldeles bredvid oss. iIngen aning om vad det var för sort, ca 3-4 dm lång kropp, kanske, brunspräcklig... Den flög bara några meter i från mig. Tyvärr hann jag inte vara med med kameran... På vägen dit, passerade vi lite upplagda båtar, har bilder på dessa från båda sidor av ån, samt en gammal båt, som nog inte använts på ett tag...   Idag och igår  Idag Jag bara älskar den här ån... så är det bara... Voxnan.      Den gamla järnvägen har man gått efter otaliga gånger. Min mormor bodde i Lillbo, och vi barnbarn gick ofta efter just järnvägen när vi skulle dit. Då, på 70-talet, fick man ju inte skjuts av föräldrarna, så fort man skulle längre än 100m, så vi gick, cyklade, åkte spark, allt efter årstid och före. Järnvägen har ju varit nerlagd i många år nu, men de blåste liv i den några år på 90-talet, för timmertransporter. Nu är den åter stängd för tåg, och börjar förfalla och växa igen. Används som skoterspår vintertid. Och att gå på! Efter...   Mot Edsbyn och mot Lillbo Slutligen, en snygg hund och en vacker himmel, som speglar sig i ån.   Så var jag då tillbaka i byn igen, kommer hem och tar mig en kopp te och laddar in bilderna i datorn. Går och handlar, skriver lite mejl, skriver lite blogg och lägger in bilder. Under tiden har barnen kommit hem, och vi har fikat med deras pappa, som nu åkt hem, och jag kan färdigställa det hela. Barnen spelar kort vid köksbordet. Högljutt, men sams. Sonen har "störtat" idag hos pappa. Halkat och slagit örat (!) i datorbordets tangentutdrag. TUR att det var örat, och inte ögat. TUR att det bara blev hål i örat (övre delen) och att det inte skars av, då det är vassa kanter på det tangentutdraget, så det gick ju bra ändå, trots allt. Men det kändes nog, ajajajajajjjjj... Ha en bra kväll! |
Olika årstider, ungefär samma motiv
Ungefär samma bild, olika månader, september, oktober, november...  28 september och 12 oktober  Idag, 1 november Två andra bilder att jämför, olika årstider!   18 juni, ca kl 05.30 (knäppt med telefon) och idag, 1 november, ca kl 12.30 (kameran) Nu ska jag skjutsa barnen till deras pappa, och sen ska jag göra mig iordning för kvällens övningar! Först till en kompis, sen till hotellet och lyssna på Tomas Andersson Wij! Ha det underbart resten av dagen, som flödar i solsken och hög klar härlig luft! Så fint med det tunna, men dock snö, -täcket! |
