Utflykt till Träckesbo fäbodar
| Klockan är bara strax efter 16 och mörkret smyger sig på. Lite trist och samtidigt mysigt. Det innebär ju att jag kan gå runt och tända lite ljus, och ljus är ju bara för underbart! Älskar ljus, det blir så mysigt, lugnet infinner sig, särskilt om man har något doftljus med lugnande inverkan. Behövs, kan jag lova! Fast det har jag inget hemma... Har haft en bra dag idag. Jag och en god vän åkte mot Gammelhomna och vidare mot Ångbåtarna, de jättestora flyttblocken från längesen, förbi den avfarten och längre upp på berget. Svängde av på ännu en annan avtagsväg (hittar nog inte dit igen...!) och åkte ännu längre upp. Stannade på en vändplan. Gick därifrån längs en stig, uppför, uppför, uppför, uppskattningsvis någonstans mellan 1-2 km, det var inte så långt. TRODDE att det skulle bli en promenad på några kilometer, fyra fem... Kom slutligen fram vid Träckesbo fäbodar, en samling fäbodar med olika ägare. Ett jättefint ställe, kan tänka mig det om sommaren.  En liten översiktsbild av Träckesbo, svårt få med allt utan att det skulle se ut som flugskitar... Min moster och morbror har en av fäbodarna där, och det är nog de som är där mest, åtminstone såg deras stuga och lador mest välskötta ut... :-) Även vännens pappa har en fäbod där, och jag fick veta att hans farfar och farmor hade träffats där en gång i tiden. Då kom farfadern upp från Gammelhomna till Träckesbo, där farmodern  jobbade som fäbojänta, på söndagarna. Det hände att han hade vevgrammofonen med sig, och då satt de två i gräset, lyssnade på skivor och drack kaffe. Det var det hans foto föreställde. Det skulle vara idag det! Ingen skulle komma på idén att GÅ den sträckan för att fria, dessutom bärandes på en vevgrammofon! Att sedan sätta sig sedesamt i gröngräset och dricka KAFFE, skulle nog inte heller förekomma. Inte till mindre än hög musik från en bergssprängare och grovhångel! hihihi   Gick runt där en stund och tog lite bilder, tittade på omgivningen. Insöp atmosfären, försökte föreställa sig att vara fäbojänta en sommmar. Gick inte så bra! Det var så vackert med den tinande rimfrosten på alla träden, särskilt fint var det när solen tittade fram, DET var det svårt att få på bild, kan jag säga! Syntes extra tydligt på barrträden, gran, tall, en.      När vi kikat färdigt och var nöjda med det, så gick vi och satte oss på en bänk och fikade. Jag hade med mig en liten termos kaffe och några bullar i en liten ryggsäck, det blev en varsin till oss och två till Teo. Men han såg ändå ut som att han inte fått en enda bulle... Gjorde sitt bästa för att lura oss! Efter ett tag blev han "älig" och började gnälla och ha sig, han är ju inte van vid att matte stannar upp på det där viset, hon ska förflytta sig om det ska vara bra. "Stilla på samma ställe - vad är det för dumheter! Bullarna och kaffet var ju slut, varför sitta där och sitta?? Kom nu då!" Ja, vi började ju frysa lite, så det var väl dags att röra på sig igen. På väg tillbaka fick vi en vacker syn. Vi var ju rätt högt upp, och såg neråt dalen, såg hur dimman lättade, det var som moln. Och så lite bleka solstrålar på det. Vackert! Är dimma och moln samma sak fast olika högt i atmosfären??  Den sista bilden är från en av stugornas farstubro. En inskription från 1912, någon A M S K, undrar vem det var? Man kan nästan tro att det var jag i ett tidigare liv! Jag blev ju kallad för Amsa i skolan... Hoppas att det blir fler utflykter! Tyckte detta var väldigt trevligt. Räkaklitt, kanske?? |
Kommentarer
Trackback
