Hundar, hundliv och hundägare
Varit ute med Teo. Skönt väder idag. Varmt, strax under nollan. Mulet, men det var väl detsamma.
Man möter ju alltid någon med hund när man går i Bäck, den snart rikskända rundan (!), och idag var en sådan dag.
Alla som har hund, borde inte ha hund. Och dessa som inte borde ha hund, de skaffar ju alltid någon ras som de absolut inte borde ha... Hundar som kräver lite mer, av diverse orsaker, rastypisk läggning eller storlek eller annat.
Oavsett ras, behövs en grunduppfostran och en grunddressyr, detta saknas hos detta sällskap av matte, en landseer och en kavaljer, som vi mötte idag.
En olydig kavaljer kan man ta under armen om det krisar, men en landseer gör man det definitivt inte med. Den är typ 72-80 cm hög/vikt runt 65 kg. Det är riktigt otrevligt att möta dem, har ju gjort det flera gånger vid det här laget, samma visa varje gång.
Båda hundarna lösa, ingen lyder. Båda hundarna skäller och går på. Den stora vill gärna mucka också, ung hane som det är. Det har gått bra varje gång hittintills, men jag bävar för den gång det inte kommer att gå bra. Han är inte att leka med, om man säger.
När man går så där, har man ju ögonen med sig, man är lite observant på vad man ev möter, bedömer om man behöver koppla upp eller om det räcker att kalla in.
Inte den matten, inte. Noll koll på ev möten, och kallar följdaktligen inte in i tid och kopplar upp, vilket gör att hennes hundar, när hon väl kommer på att hon ska ropa in och koppla upp, är betydligt mer intresserade av det de möter än av sin gormande matte, som de skiter totalt i.
Idag var hon dock lite med, i allafall. Men inte så pass med att hon kopplade upp när hon faktiskt hade hundarna bredvid sig, nej, då lät hon de vara, gick istället bakom en lada (!) och skulle "gömma" sig eller nåt. Den lilla lyckades hon koppla där, men den stora hade ju fått syn på oss, och sket i sin matte. Jag hade redan kopplat upp Teo, och stannade helt sonika, säkert 100m emellan, tills hon fått tag på sin hund och kopplat honom, det tog en stund. Då fortsatte vi. Hon stod kvar bakom ladan! *ler*
En annan dag mötte jag en annan matte med två hundar. Den matten har hundvett. Känns mycket tryggare då! Hon har två flattar (Flat Coated retriever). Den här gången var vi nog inte särskilt med och vaken (morgontoalett för Teo), varken hon eller jag. Helt plötsligt dök de upp, min hund långt ifrån mig, hennes långt från henne, och våra hundar väldigt nära varandra... Först hennes ena, sen hennes andra. En i taget, dock, vilket gjorde det hela lite enklare!
Vi ropade på våra resp dogs, ingen lyssnade. Konstigt? Ropade och ropade. Ingen reaktion... ???
Någon som för ett ögonblick trodde att jag var en bättre matte än hon jag nyss berättat om???
Skillnaden med denna händelse jämfört med första jag berättade om, är, att vi båda haft hundar förr, vi båda gått hundkurser och lärt oss och våra hundar något, som matten ovan inte har en aaaaning om, och gjorde som vi lärt oss, och som vi praktiserat förut, och vet att det funkar, och det finns ju faktiskt både grunduppfostran och grunddressyr och lite fortsättningsdressyr i våra hundar.
Man vänder och går helt sonika därifrån, ökar avståndet mellan sig och sin hund. Ju längre avstånd, desto svagare hund, när avståndet blir för stort, då fegar hunden ur och kommer springande till matte i stället.
OM detta skulle funka med ovan landseer vet jag inte, då han inte verkar ha något förtroende för sin matte, hon är ingen som helst flockledare, ingen man behöver bry sig så mycket om, han har inte heller fått någon grundläggande fostran eller dressyr. Han kan, med andra ord, bli en farlig hund, om det vill sig illa. Och det är i så fall inte hans fel.
Det är skillnad på olika i hundvärlden.
